Jag var väldigt spirituell och medial redan som liten och tack vare detta så var jag ofta väldigt ensam och umgicks mycket och ofta med mig själv och mina ”låtsasvänner” som jag skaffade mig under min uppväxt.

Det var en solig sommardag, solen stod högt på den klarblå himlen, inte ett moln i sikte och jag hade hunnit bli åtta år gammal. Jag var helt ensam den dagen, solen smekte mina kinder och jag minns att jag fick kisa med ögonen för att inte få ont i ögonen, när jag tog mig fram genom det höga gräset vid lekplatsen.

Eftersom ingen utav mina vänner var hemma så funderade jag länge på vad jag skulle kunna hitta på för mig själv och till slut kom jag på att jag skulle kunna ta mig en sväng upp till den lilla skogen som vi hade i vårt område intill vårt hus, där jag växte upp som liten. Och med bestämda steg tog jag min lilla ryggsäck och började jag gå uppför en liten grusväg och sedan vidare in på den lilla stigen som visade mig vägen upp till den lilla skogen som vi kallade trollskogen där alla älvor och vättar brukade leka med mig när jag inte hade något att göra.

Efter att ha gått en stund mellan sten och mossa så kom jag till slut fram till dammen som jag älskade att leka vid, där hade jag alla mina djur som jag satt ihop med kottar och tandpetare och likaså den lilla miniflotten som jag gjort av en bit bark med ett löv som segel.  Jag satte mig på huk, ställde ryggsäcken bredvid mig intill dammen, som egentligen var en lite större pöl där det växte mossa runtomkring, en liten pöl men en damm för mig som var liten.

Jag satte mig på huk, plockade fram mina djur och min flotte och ställde alla djuren att dricka vid vattenkanten och satte i flotten för att få den att segla på den blanka vattenytan. Jag minns att det doftade ljuvligt i skogen och det var en mysig känsla att få sitta där och bara vara ett med naturen som var det närmaste andlighet som jag kunde komma där och då.

Plötsligt hör jag hur en gren knäcks och jag tittar mig omkring. PÅ en sekund rusade det en rädsla inom mig och genom hela min kropp, men jag var inte lättskrämd, inte ens som liten.

Jag vände mig om och så att det stod en katt bredvid mig och tittade lite finurligt på mig en bit ifrån mig…det var min mormors katt Missan, som följt mig och mött mig till och från skolan så många gånger. Jag sträckte fram min hand och ville klappa henne och det var då det hände. Jag vinglade till och hamnade i dammen, ner med båda fötterna i dammen och det kändes som att jag inte fick något fäste, det kändes som att jag inte kunde ta mig upp igen. Jag trampade och sprattlade med fötterna för att ta spjärn mot kanten men kunde inte komma upp och nu hade jag vatten ända upp till midjan. Jag började ropa och hoppades att katten skulle komma närmare men hon satt bara där och tittade på mig.

Det var då jag såg ljuset…………det blev ett enormt starkt ljus runtomkring mig som om jag var i en slags bubbla och jag kunde se hur katten reste ragg, för att vara beredd på att gå till attack för min skull och blev alldeles taggig i pälsen och såg helt förskräckt ut i ögonen. Jag minns att jag hade min hand uppsträckt emot ljuset och någon tog min hand och drog upp mig. Sedan minns jag inget förrän jag stod bredvid dammen med katten vid min sida och någon sade högt ”gå hem nu Carina, vi ses snart igen”…. Det var en mild och varm, men ändå väldigt tydlig röst som verkligen ville mig väl och som var så kärleksfull. Jag kände mig så omhändertagen där jag stod och såg hur detta enorma ljusa sken sakta tynade bort och kvar blev jag och katten.

Jag tog mina djur, min flotte och sade åt katten Missan att följa med och sedan började jag gå mot stigen, som i sin tur ledde mig ut på grusvägen som sedan tog mig fram till vår gata och vårt hus.

En fantastisk upplevelse, ett helt underbart ljus och kärleksfull värme som jag minns än idag och som räddade mig ifrån dammen och ifrån att fastna med mina fötter och ben. En händelse som jag är oerhört tacksam för idag och så länge jag lever. Ett ljus som följer mig på min väg och som finns med mig i allt jag gör inom det andliga, mediala och det spirituella.

Det bästa utav allt är att vi alla har en skyddsängel som finns där för oss, vi behöver bara ropa på dem eller sträcka ut en hand. Så nästa gång som du känner dig rädd, osäker eller inte riktigt vet vad du skall göra, be då din skyddsängel att stiga fram – Ängeln finns där för dig.

Carina Hammarsten